All we can do is keep breathing
Säsong tre är över och jag känner en viss tomhet.
Men det kanske är för att du inte är här. Ingen annan
är här heller, det är ganska tomt. Det är nästan läskigt
hur mycket jag verkligen vill ha folk runt omkring mig
nästan hela tiden. Sällskapssjuk sa alltid min pappa.
Man ska inte skriva för mycket om det privata och sina
känslor, eller rättaresagt man ska aldrig skriva om det,
sa de till dig när du var liten. Jag ska tänka på det, för
det verkar klokt att inte skriva eller berätta för mycket.
What am I doing?
Det är något speciellt med serier man fastnar för
under korta tidsperioder.
Chicago - you're the inspiration
Det går tillbaka till där jag började, Chicago och
en Felixpaj en söndakväll.
Det är just det här som gör att jag tycker så mycket om
dig, men just nu önskar jag mer än allt att du var här hos
mig med dina armar om mig och log så som bara du gör
Vad är väl en bal på..
Det var faktiskt riktigt kul på balen. Min nervosiet försvann
direkt när jag insåg att jag faktiskt inte ser ut att vara 15 år
längre. Efter att ha spillt några droppar fördrink på min
klänning så blev det god mat med gott vin! Min bordherre
var dock mindre trevlig, men Henning satt ju i närheten
och en blick räckte längre! Underhållningen var kul, även
för en som inte föstår alla spexskämten! Det blev en lång
sittning men tillslut kom dansen igång och vi dansade länge,
länge! En puss på halsen som gjord mig rädd och massa
leende människor runt omkring oss, det var kul.
Nu sitter jag hemma hos Henning och väntar. Cantoresrep
till 21, men sen kommer han hem och då blir det film :)
För vi dansar och du har så mjuka läppar
this life
Once again, mamma har alltid rätt. Jag ska lyssna på henne
någon dag. Det lovar jag.
Idag har inte mycket vettigt hänt. Det mesta kan delas in
i bra och dåliga saker:
Bra:
Att jag svarade på alla frågor på samhällsprovet
Att jag drack te utan honung imorse
Att min balklänning sitter någerlunda bra
Dåligt:
Att vi inte hade någon ledare i storbandet, vilket kunde betytt en sovmorgon
Att jag inte har börjat plugga än och istället sitter här
Att min taknar hela tiden kretsar runt dig (vilket gör det svårt att koncentrera sig)
Att det har varit dåligt väder mest hela tiden
Resten är glömt och finns bara i det undermedvetna
Det är bara så, jag tänker på dig vad jag än gör.
Väder
det känns. Perfekt. Din hand passar så bra i min.
Igår köpte jag nya solglasögon, inspirerad av det soliga vädret.
Idag borde jag köpa ett paraply, det är sorgligt!
Nu är maten klar och jag ska äta den tillsammans med mamma
och ett Grey's anatomy avsnitt!
Alla vill ha mer tid
Tid. Den har så olika betydelser för alla människor.
Tid att hinna göra läxor och arbeten, tid att hinna träffa
de man tycker om, tid att ta hand om sig själv. Tid att läka.
Tid att hinna gör allt som man drömt om sen man var liten,
tid att visa vem man är och bli den man vill vara. Alla söker
vi mer tid. Jag saknar tid, mycket tid som jag aldrig kommer
att kunna få tillbaka. För tiden passerar utan barmhärtighet
för de som vill ha lite mer. Om jag fick mer tid skulle det inte
vara nu, för nu uppskattar jag den tid jag har. Tiden jag skulle
få skulle finns då innan jag visste hur skört ett liv är och hur
fort, nästan på en sekund, livet kan förändras föralltid.
Ge mig lite av din tid, så ska jag visa dig att vi är bra.
Bara för din skull
hur jag känner mig. Just idag, nu på förmiddagen, är jag
glad med samtidigt ledsen, lycklig men samtidigt nedstämd.
Det är nästan synonymt, jag vet. Men det är så det är, allt
på samma gång. Hur skulle jag kunna vara lycklig när du
åkt? Hur skulle jag kunna vara ledsen efter att ha vaknat
vid din sida? Det är ett virrvarr av tankar och känslor.
Idag ska jag vara nyttig, plugga och spela! Det är allt, inget
mer. En tråkig dag helt enkelt. Om vi bara kunde få en dag
att umgås på, du och jag. Vi hade kunnat gå längs en bäck
igen, så mina skor blir alldeles leriga. Vi hade kunnat äta pizza,
som dryper av fett. Vi hade kunnat se en deprimerande film,
men ändå komma ut ur biografen leendes!
Finna den som älskar
och nu har jag börjat fundera över min musikstil. Det är väldigt konstiga
låtar jag har på min mobil, förutom Bo Kaspers då. Mest är det gamla
ballader, vilket inte alls känns rätt. Där finns även en del knäpp partymusik,
dock kan detta bortförklaras med Polenresan, då jag tänkte att folk nog
inte ville lyssna på min musik. Det finns även en hel del klassisk musik,
där ibland orkestermusik, vilket jag inte skäms över längre. Om något är
fint, varför sluta lyssna? Men en rensning krävs nog snart, och lite ny musik!
Detta blev väldigt tråkigt och konstigt, men det får vara så. Jag väntar på att
du ska ringa och funderar över ditt mail. Olikt dig?
Ge mig lite sol och vår, så ska jag dansa och vara glad!