och om man inte förstår?

Jag är inte poetisk, inte alls. Även om jag verkligen försöker förstå vad en poet menar med sina rader kan jag inte få någon känsla av vad denne menade när den skrev. Nej, jag sitter där som ett fån och ler. Det är jag ganska bra på i alla fall, att le när jag inte förstår.... Eller när jag inte hör vad folk säger, är ungefär samma sak..


The ark - Tired of being an object?


Det är lätt att ta ett steg för mycket, att hamna i en avgrund där man inte hade varit om man bara hade stått still. Om man bara hade låtit bli att öppna munnen den sista gången och bara stått där med ett leende på läpparna. Dock är det dessa av grunder som lär människan vad som är rätt och fel. Förrhoppningsvis behövs det inte så många hål för att man ska bli en bra människa..


Nej, jag är trött på detta!



Grr som man säger ibland. Vissa människor har verkligen något speciellt, om man bara hittar det kan man tycka om alla!

I can't think of anything else

jag har verkligen provat med allt
har träffat för fan hela världen
men jag blir aldrig nöjd


Nu är det nog inte långt kvar för mörkret kryper närmre och närmre. Känslan av en kall hand som kramar hårdare och hårdare om hjärtat börjar kännas mer och mer verklig. Ibland önskar jag att jag kunde söka tröst i något, att ha något som kunde lindra lite, få mig att glömma. Vissa skär sig, det kan jag inte, andra dricker sig fulla, då blir jag bara ännu ledsnare. Nej, det finns inte mycket som kan göras, bara försöka att sova, för i mina drömmar där är allt som det var för ett år sen, där är du frisk!


Jag kan inte beskriva känslan och jag hoppas att många slipper den, för det är inte lika vacker som det beskrivs i dikter och filmer. Inget är vackert som i filmer..



Alla verkade ha kul, det är bra! Jag kan bli glad för andras skull, eller jag försöker i alla fall. Men ibland är det svårt, för ingen människa har väl lätt för att vara glad för andra då den själv är ledsen?


nalle, du är så fin!


...

Jag försöker, verkligen försöker att vara så bra som möjligt. Ibland spricker det, det är då jag tittar bort och drar i mina tröjärmar för att få lite mer skydd mot världen där ute. Vissa gånger håller jag ut, tills jag sitter hemma på min säng och tittar in i speglen. Det var inte såhär jag hade föreställt mig mitt liv när jag var 5, det var inte så många som jag hade tänkt skulle lämna mig och det var verkligen inte såhär jag trodde att mitt liv skulle se ut.  Men nu menar jag inte att jag inte har det bra, för tro mig, bra har jag det. Ett fint hus, en fin famlij och vänner. Men ändå kan helvetet aldrig ta slut, man hinner återhämta sig lagom tills nästa sak händer. Jag trodde faktiskt det var över för ett tag nu, men aldrig tar det slut.


Varje dag när jag kommer hem är jag orolig för vad som hänt under dagen, vem som har ringt och om de sagt något nytt.


Snälla hjälp honom!


Nalle, mitt berg som alltid står stadigt då världen börjar skaka!


Mitt ego skakar, mer än så är det inte. Igår var det jobbigt men idag kniper jag ihop ögonen..