I try not to cry, because I want to be there for you
I sleep with the light on
Just in case you come home
And kiss me good night
I love you so much
I miss you Daddy
Aldrig har en låt betytt så mycket, aldrig har jag känt igen mig så. Jag
saknar dig, trots att jag inte minns allt. Hela tiden pratas det om hur
jobbiga allas föräldrar är, jag hade gjort allt för att ha dig kvar, även
om du hade varit jobbig. Jag saknar dig! You never wanted me to be
sad. I try Daddy but it hurts, is it true you're not coming home?
Mitt eget hjärtas innersta sorg, men idag gråter jag mer. Jag darrar
när jag tänker den förbjudna tanken... det är över. Det är inget jag
vill ta till mig, ingenting jag vill förstå. Jag trodde faktiskt jag var
bered denna gången, aldrig har jag blivit så förvånad över mig själv,
ingen kontroll. Han var så vacker, som en liten ängel gjord av glas låg
han i sina föräldras famn, denna lilla familj som lidit mer än de flesta.
Ett sista andetag och allt var över, över för alltid. Så nu är vi kvar här
utan en ängel, en ängel som har det mycket bättre på en annan plats nu!
Föralltid Wille, föralltid älskar vi dig!
Detta bör nog inte läsas!
Nu är klockan 11 minuter i elva. Jag sitter ensam på Patriks rum, alla andra är där nere och festa skulle jag tro. Men nja, jag vet inte, är inte riktigt på humör. Har svårt för att vara glad när allt runt omkring mig är påväg ner.. förlåt, lite emo utbrott, men ja, man kan väl inte rå för sina känslor?
Sluta låsa in mig i en bur, jag klarar det inte längre!!
Varje kväll gråter jag för din skulle, varje dag är jag ledsen, varje dröm handlar om dig, jag vill inte det här! Vi är så maktlösa då vi ställs inför faktum, vi kan ingenting göra.. Alla försöker berätta så lungt och sansat hur det står till, men det lindrar ju ingen smärta, i slutet kommer vi ändå stå där efter att ha sett folk vi älskar lida och dö... Jag orkar inte mer sånt! Snälla säg att allt om hänt det senaste året är en dröm, en hemsk mardröm!
så nu är klockan sju minuter i elva. jag sitter fortfarande kvar här. Jag borde väl gå ner till de andra, men nej, jag vill inte förstöra partystämningen med min dysterhet, så jag sitte nog kvar här, i alla fall till tio över elva och bara tittar ut genom fönstret.
tack så mycket för allt det fina som ändå finns där, djup inne i mörkret..
Nej jag har mer att skriva, förlåt!
Kan man bli imun mot sorg? För jag tror jag börjar bli något åt det hållet i och med att jag ständigt är glad.... !
Sluta låsa in mig i en bur, jag klarar det inte längre!!
Varje kväll gråter jag för din skulle, varje dag är jag ledsen, varje dröm handlar om dig, jag vill inte det här! Vi är så maktlösa då vi ställs inför faktum, vi kan ingenting göra.. Alla försöker berätta så lungt och sansat hur det står till, men det lindrar ju ingen smärta, i slutet kommer vi ändå stå där efter att ha sett folk vi älskar lida och dö... Jag orkar inte mer sånt! Snälla säg att allt om hänt det senaste året är en dröm, en hemsk mardröm!
så nu är klockan sju minuter i elva. jag sitter fortfarande kvar här. Jag borde väl gå ner till de andra, men nej, jag vill inte förstöra partystämningen med min dysterhet, så jag sitte nog kvar här, i alla fall till tio över elva och bara tittar ut genom fönstret.
tack så mycket för allt det fina som ändå finns där, djup inne i mörkret..
Nej jag har mer att skriva, förlåt!
Kan man bli imun mot sorg? För jag tror jag börjar bli något åt det hållet i och med att jag ständigt är glad.... !