En underlig värld

Back where I started!


Det är definitivt inte kärlek, det är bara ett ständigt sökande efter lite uppmärksamhet, efter lite ömhet! Det är väl det alla vill ha, om än bara lite? Jag klandrar inte dig, du gör det du vill, det är så det ska vara. Men jag, jag kan bara söka, men när jag når något jag skulle kunna trivas lite med, då drar jag mig undan. Det är något som skrämmer mig med dig, inflytandet du har över mig, det är inte som jag vill ha det. Jag hatar att söka något som jag kan få, men som jag inte vill ha då det ligger framför mig, det sliter sönder min själ. Fördömda samvete!


Det sliter och drar i mig, jag gillar inte dig längre, den du har blivit! Vad tog det åt dig, vad hände?



Det stör mig, men jag kan inte säga att jag är förvånad! Har hört att jag uppfattas som väldigt trevlig, men att jag är inte någon intressant person att prata med. Så är det kanske, men... det finns mycket mer!


Jag orkar inte fixa allt, ta lite ansvar!


Dessutom hatar jag att jag går in på internet, det är alltid någon eller något som gör mig nere!

i've heard that there's so much more

Det var fest i fredes, mycket trevligt! :) Min vänner är de bästa någonsin!


Fick höra att vi ska spela Chess i Ystad, med norska gardets dirigent som dirigent! Om vi bara hyr in bra personer så det inte blir en pinsam upplevelse!



Det har inte hänt någonting idag, verkligen inte! Skulle träffa Malin och gå en runda, men min rädsla för mörkret håller mig inomhus! Jag hatar rädslan, men en dag ska jag övervinna den och cykla, men inte idag!


Ge mig något bra!

Would you light my candle?

10 år.

Det är så kallt, så ytligt, 10 år. Men så är det, 10 år som har gjort mig till den jag är, 10 år som har format mig, min rädsla, min personlighet, mina värderingar, allt som rör sig i min omgivning! Om du hade funnits hos mig dessa 10 år, var hade jag då varit? Vad hade jag tyckt, vad har mitt liv handlat om, hade jag varit den jag är nu? Förmodligen inte. Jag hade aldrig insett hur grymt allt är, denna kala kyliga värld!



Jag saknar dig pappa, så det gör ont ända in i själen!


Jag var så liten, jag förstod inte riktigt. Nu är jag äldre, nästan vuxen, men jag förstår fortfarande inte!


Jag kommer alltid att älska dig pappa!


Det är bara bra.

Operan blev ju bra, högt över förväntan :) Festen dagen innan blev också bra, dock vill jag inte ha vänner som slår mig i huvudet? Why? Det var inte kul, men jag vill inte ha ovänner! Kan vi inte leva i harmoni utan att tävla eller konkurrera med varandra?

Imagine there's no heaven, it's easy if you try!


Jag vill inte bråka, jag vill inte att folk är irriterade, jag vill inte känna folk som tycker illa om mig, jag vill bara ha vänner, bättre eller sämre, men fortfarande vänner!

Det var sött :)

I know how it feels.

10 years ago i didn't know how it feels to be left behind.. 6 days later i knew!


Jag drömmer om dig på nätterna, jag saknar dig på dagarna. Ibland gråter jag, ibland glömmer jag för en kort stund! Det var länge sen det kändes såhär, det har varit så skönt! Kommer jag någon gång sluta hamna i dessa perioder av total saknad? Fylla hållet av saknad med lite enkel bomull som kan absorbera lite av sorgen!


Jag grät till och med på stortorget idag, det var verkligen inte meningen! Jag hatar detta!


I min dröm så ringde min mobil. "Pappa" stod det på skärmen, men när jag svarade var det ingen där, det var helt tyst. Jag började gråta i drömmen, sen köpte jag ett hus. När jag vaknade imorse var min kudde blöt, jag grät igen.

I min verklighet

Jag börjar få frossa, börjar skaka och tårarna trängar nästan igenom. Haha nej, så farligt är det inte, men jag är så lycklig nu, jag vill inte att detta ska vara sita året. Det känns otroligt overkligt! Jag kommer sakna er, mucho!


Jag är lycklig, tack så mycket, detta behövde jag!


Hoppas på en bra skidresa, att allt fixar sig, billigt! :)

Och att 18-årsfesten blir lyckad, det är nog det jag är mest orolig för, men jag tror det blir bra, eller mer än bra, bästa :)