I min verklighet

Jag börjar få frossa, börjar skaka och tårarna trängar nästan igenom. Haha nej, så farligt är det inte, men jag är så lycklig nu, jag vill inte att detta ska vara sita året. Det känns otroligt overkligt! Jag kommer sakna er, mucho!


Jag är lycklig, tack så mycket, detta behövde jag!


Hoppas på en bra skidresa, att allt fixar sig, billigt! :)

Och att 18-årsfesten blir lyckad, det är nog det jag är mest orolig för, men jag tror det blir bra, eller mer än bra, bästa :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback