När livet är underbart

Egentligen har jag nog inte förändrats särskilt mycket, ändå känns
det så. Jag kommer ihåg våren för ett år sedan. Jag gick längs en cykelväg,
jättelångsamt, för att hinna titta på allt som växte, känna sommaren och
den översvallande friheten sommarlovet kom med. Hela tiden log jag,
mot blommorna, mot kaninen, mot tanten som gick förbi, till och med
mot killgänget som cyklade förbi mig log jag mot. Idag hände samma sak.
Jag var ute och gick på sankt hans och plösligt insåg jag att jag verkligen
skuttade fram med ett stort leende, händerna i fickorna på min favorit-
klänning och det kändes som att jag svävade, trots att det bara är 1,5
dygn till tentan. Men det är nog det som är annorlunda med mig nu, jag är
faktiskt jämt sådär glad och hoppig. Nuförtiden brukar jag ta tag i jobbiga
saker och sedan skjuta dem ifrån mig för att bara hinna njuta av allt kul
som händer. Omg, det låter som att jag varit med om en nära-döden-upplevelse
och nu tänker leva till fullo, riktigt så är det inte. Mer en känsla av att finna
glädje i vardagen, och i min vardag finns det hur mycket glädje som helst!



Karnevalen var en av de roligaste helgerna i mitt liv, tåg, musik, familj, vänner, fest!
Och tyskland kommer att bli awesome!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback