nican

Mina fysiologipapper ligger framför mig, godis i en skål och ett
vattenglas (som jag har fyllt på 5 gånger de senaste 20 minuterna)
står på bordet, men ändå kan jag inte få mig till att plugga koncentrerat 
i mer än fem minuter, vilket sucks med tanke på den jobbiga tentan
som ligger framför mig, i en alltför snar framtid! Så jag tänkte att om
jag skriver av mig lite så kanske jag kan få ro i kroppen sen?


Just nu händer så mycket, eller ja, kanske inte just nu, men
under hela hösten och fram till jul. Livet har nog inte varit så mycket
roligare någon gång innan än vad det är just nu!




Men även sorliga saker har jag kommit att tänka på nu runt juletid.
Alla tänker så mycket på var de ska fira jul, julklappar, tentor
och julfester, vilket jag såklart också tänker på och tycker är
underbart (nja, kanske inte tentorna då men det hör ju till).
Men av någon anledning känner jag mer än någonsin hur mycket
jag saknar min pappa och idag insåg jag att jag aldrig kommer att
få lära känna honom på riktigt,inte mer än en 6-åring kan känna och
förstå en vuxen människa. Jag kan inte hjälpa att jag blir avundsjuk på alla
som sitter i sina pappors knän, alla som ringer pappa för att fixa tavlorna
eller lamporna och alla de som köper en skjorta på farsdag. Men nästa
farsdag ska jag köpa en blomma och åka till pappas grav och sätta den
där, för även om jag inte fick lära känna min pappa när jag blev äldre
så känns det som att jag vet precis vad han hade tyckt och sagt, vilket
värmer i vintermörkret. Min pappa var en underbar man!