nican

i en undervattensström.
Den drar mig ner i en ond och långsam dröm



Jag ska snart gå ut och hitta en fin plats i solen där jag kan läsa lite och
vara duktig. Sen ska jag planera, packa och tvätta, så som jag alltid gör.
Jag hoppas på en fin dag, rent allmänt, och vädret ser lovande ut. Om
bara det hade varit någon hemma som kunde ta en fika med mig!

Än en gång börjar jag inse hur många gånger jag skriver just ordet 'jag'.
Det är lite skrämmande, snudd på egoistiskt. Men samtidigt, varför skulle
jag ha en blogg, om inte för att skriva om mig själv, om vad jag gör och
hur jag känner.

Det som känns mest ju nu är nog lycka. Jag ser verkligen framemot att
komma iväg lite. Gå längs de fina gatorna i London, shoppa lite, antikvarita
(antar jag), musikal kanske och en och annan utgång. Dock ligger en stor
saknad lite under ytan också, en saknad som egentligen inte är så jobbig,
mest en fin påminnelse om att vännerna verkligen  betyder något mer än
just lite sällskap. Så när ni kommer hem sa vi ses, fika, festa och bada!