nican

Jag försöker, verkligen försöker att vara så bra som möjligt. Ibland spricker det, det är då jag tittar bort och drar i mina tröjärmar för att få lite mer skydd mot världen där ute. Vissa gånger håller jag ut, tills jag sitter hemma på min säng och tittar in i speglen. Det var inte såhär jag hade föreställt mig mitt liv när jag var 5, det var inte så många som jag hade tänkt skulle lämna mig och det var verkligen inte såhär jag trodde att mitt liv skulle se ut.  Men nu menar jag inte att jag inte har det bra, för tro mig, bra har jag det. Ett fint hus, en fin famlij och vänner. Men ändå kan helvetet aldrig ta slut, man hinner återhämta sig lagom tills nästa sak händer. Jag trodde faktiskt det var över för ett tag nu, men aldrig tar det slut.


Varje dag när jag kommer hem är jag orolig för vad som hänt under dagen, vem som har ringt och om de sagt något nytt.


Snälla hjälp honom!


Nalle, mitt berg som alltid står stadigt då världen börjar skaka!


Mitt ego skakar, mer än så är det inte. Igår var det jobbigt men idag kniper jag ihop ögonen..